VEM BESTÄMMER I FÖRSAMLINGEN? 2004 02 08
Text: Joh 1:16-18

Vem bestämmer i församlingen? Det är en aktuell fråga, inte bara i kyrkan utan i hela det svenska samhället, nu i efterdyningarna av mordet i Knutby. I den kristna pressen läser vi om den apostoliska rörelsen som hävdar att Gud kallar enskilda människor till apostlar som ska bestämma i princip allt i församlingen. Bibeln säger inte så.
Å andra sidan finns det en stor grupp inom kyrkligheten som säger att det ska råda full demokrati i församlingen. Vad är församlingen för något, en diktatur eller en demokrati? Inget av det, församlingen är en teokrati, dvs. det är Gud som bestämmer i församlingen. Det är inte den ensamme bestämmande ledaren som står i motsats till demokrati i församlingen, för båda delarna handlar om ett mänskligt bestämmande. Det är teokratin som är demokratins motsats. Jag vet att jag är provocerande nu, det är min avsikt att vara det.
I uppenbarelseboken kan vi läsa om Herrens ord till församlingen i Laodikeia. Det var en församling som var populär i omgivningens ögon. Det var en rik församling, rik på egendom och rik på gemenskap. Men Gud hade inget positivt alls att säga om församlingen. Den var styrd och formad av människors åsikter och värderingar, en demokrati. Demokrati betyder ju folkvälde, att folket styr. Är det då så fel att människorna styr?
Men om Gud ska bestämma i församlingen, vem ska tolka hans vilja, vem ska företräda Gud på jorden? Är det apostelns eller pastorns uppgift? Nej. Det kan aldrig vara så. Det är Gud som bestämmer och leder men det är församlingsgemenskapen som gestaltar och tolkar Guds vilja. Där det inte sker uppstår antingen diktaturer eller demokratier, dvs. människor börjar bestämma.
Det finns några mönsterexempel i Nya Testamentet på hur Guds ordning ser ut. Ett är i Apg 15, där frågor kring de hednakristna uppstår, dvs. ickejudar. Behöver de låta omskära sig för att bli frälsta? Kapitlet ger en summarisk beskrivning av samtalen i frågan. Resultatet blir det som står i vers 28 där man säger: "Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga några bördor på er"hedningar.
Gud var alltså med sin Ande en fullständigt självklar part i samtalen. Man samtalar men sätter Guds röst i centrum. Uttryckssätten för bestämmandet i en församling kan vara olika i olika situationer. Ibland tar det sig demokratiska uttryck, ibland är det några stycken eller bara en enda person som tar kommandot. Men grundtanken är alltid att det är Gud som man lyssnar till och följer.
En bedjande och andlig gemenskap har oftast inga problem med det här. Man förstår att Gud talar, att han kallar människor till tjänst och att han ger människorna andliga gåvor. Det är som en kropp. Ibland är det en kroppsdel som agerar, ibland är det flera som samverkar och ibland är nästan hela kroppen i funktion för en gemensam sak.
Vad har då detta med texten att göra? Jo, det står att vi alla har fått del av Jesu Kristi fullhet. Varje kristen har fått del av Jesu Kristi fullhet. Det betyder i det här sammanhanget att alla kristna har samma grundförutsättningar att höra Guds röst och ge vidare. Du kan höra från Gud själv utan att det finns någon mellanhand. Guds vilja är att vi lyssnar tillsammans och tolkar hans ord tillsammans. 1 Joh 2:20-21 Ni däremot har blivit smorda av den Helige och känner alla sanningen - jag skriver heller inte att ni är okunniga om sanningen, utan att ni känner den.... vers 27: Men i er förblir den smörjelse som ni har fått av honom, och ni behöver ingen lärare. Ty hans smörjelse undervisar er om allt - den talar sanning och inte lögn. Gör som den har lärt er: förbli i honom. Det är möjligt i en bedjande gemenskap men är helt omöjligt där den helige Ande inte får rum. Hur avgör man skillnaden? Det är inte säkert att det går att avgöra någon skillnad. Vi får helt enkelt måna om Andens närvaro i våra liv och i vår gemenskap. En frisk församlingsgemenskap har större chans att slippa mänsklig dominans och världsliga värderingar.
Hur är det med ledarskapet i en församling då? Igår på årsmötet valde vi en styrelse. Vad säger Bibeln? Bibeln talar om ett flerfaldigt och delat ledarskap som mer handlar om att tjäna än om att bestämma. Hur avgör man skillnaden mellan tjänande och bestämmande? Än en gång, det är inte säkert att det går att avgöra skillnaden mellan att någon tjänar eller bestämmer. Men det avgörs på frukten av ledarskapet och det bestäms av gemenskapens andliga hälsotillstånd.
I den gemensamma bönen om hjälp och ledning av den helige Ande uppstår en miljö och en atmosfär av delaktighet och tjänande där allt faller på plats. Demokrati i all ära, men det är bara en skugga av hur Gud regerar och hur församlingen gemensamt lyssnar in honom och samtalar och ber, lyssnar och talar, och fattar enhälliga beslut. Låt oss vara frimodiga i att lyssna och dela det vi hör. Vi är Kristi brud tillsammans. "Gläd dig du Kristi brud - och möt din Herre Gud."



TILLBAKA