FÄST DINA ÖGON PÅ JESUS 2004 02 22
4 Mos 21:4-9
Hur många av er är rädda för ormar? Har någon hållit i en orm någon gång? Då vet du att den inte är slemmig utan torr och fin. Ormar kan ju vara farliga i verkligheten, men har också fått spela en symbolisk roll, att symbolisera ondskan. I Första Mosebok kan vi ju läsa om ormen som var listigare än alla andra djur och lockade Adam och Eva till synd.
Vi ska läsa en text om ormar och om en särskild orm. Vi läser från 4 Moseboks 21 kap. verserna 4-9.
Det här är en märklig berättelse. Man kan gott säga att det är en udda åtgärd som Gud sätter in mot Israels folk. Tänk på hur du uttrycker dig nästa gång du är missnöjd med något.
Men ormen är ju som sagt en symbol, och man kanske kan dra ut några lärdomar ur den här berättelsen fastän den är så spektakulär.
I Joh 3 kan vi läsa att Gud sände inte sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Och lite längre fram står det: Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset. Man skulle ju också kunna säga om Israels folk som var på vandring till det utlovade landet att "detta är domen, att när befrielsen kom till Israel, då älskade människorna fångenskapen mer än befrielsen". Det är det som kommer till uttryck i folkets klagan. Tänk att vi är sådana, vi människor. Vi vet vad vi har men vet inte vad vi får, så vi stannar hellre kvar i eländet. Jag har mött många sådana situationer bland kristna och i församlingar. Man tackar nej till Guds gåvor av rädsla för förändring.
Synd, det innebär att man missar målet med sitt liv och sin livsvandring. Därför kan man mycket väl tala om folkets synd här, när de framför sin klagolåt. de var på väg att missa målet för sin vandring, de ville tillbaka till fångenskapen. Hebréerbrevets författare skriver: Heb 10:26-27 Ty syndar vi med vett och vilja efter att ha lärt känna sanningen, återstår inte längre något offer för synderna; då väntar en fruktansvärd dom och en glupande eld som skall förtära dem som trotsar Gud.
Ormarna får symbolisera synden i en människas och i ett folks liv. Synden som leder till fördärv och vars lön är döden. Men ormarna blev också den konsekvens som fick folket att vakna upp och se synden i sitt liv. Här kan vi se att olycka och lidande visst kan ha en mening, att föra människor inför Gud.
Så Mose ber till Gud för folket om syndernas förlåtelse och om befrielse från ormarna. Mose får i uppgift att tillverka en orm som får symbolisera alla de riktiga giftormarna. Så ska han sätta den på en stång, en träpåle, så att man tydligt kan se den och förbli levande efter ett dödligt ormbett.
Visst hade det varit naturligare om Gud hade tagit bort de här
giftormarna i stället för en omständlig procedur med en kopparorm.
Men det här är ju, som många av er vet, en profetisk händelse som pekar på Jesus och vad han får betyda för oss.
Ormarna symboliserar synden i världen. Visst hade Gud kunnat ta bort synden i världen i stället för att sätta upp Jesus på en träpåle. Men om Gud skulle ta bort synden i världen så fick han ta bort människan också, för så nära är vi förbundna med synden. Bibeln säger att "alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud".
Det finns en viktig poäng till som jag vill lyfta fram här. Det var ju inte bara en träpåle, det var en orm på den också, en kopparorm. När Jesus hängde på korset blev han inte gjord till en orm, men han blev gjord till synd, i det att han bar hela världens och dina synder. Det är starka ord man kan läsa om Jesus när han hänger på korset och ropar: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Skönt att med facit i hand kunna glädja sig åt hans uppståndelse och att han lever.
Därför få vi se på Jesus och bli vid liv. Men inte bara det. Vi får nytt liv. Jesus överträffar den gammaltestamentliga händelsen. Israels folk lärde sig förhoppningsvis att klaga mindre och inte längta tillbaka till slaveriet, men de fick tydligen dras med ormarna. Vi får också dras med synden, i ett avseende. Men Bibeln säger också att vi får nytt liv i Jesus, ett liv utan synd och ett liv som är evigt. Men det livet fins bara hos Jesus.
Ormen var en fysisk orm i tid och rum. Man behövde befinna sig i närheten av den för att kunna se upp på den om man blev biten. Men Jesus kan man se på alltid, med sin inre blick. Man kan fästa sitt hjärta vid Jesus och alltid leva där, nära honom. Då får man leva i förlåtelse och befrielse. Det finns så många människor där ute som lider av syndens skarpa bett, och som lider. Du kan hjälpa dem genom att leva nära dem och visa hur du är fäst vid Jesus som hängde på träpålen, men som nu är en levande kraft i människors liv. Det är din viktigaste uppgift som kristen, och det är vår viktigaste uppgift som församling - att peka på Jesus så att människor kommer till honom. Låt oss se efter om och hur vi gör det. Låt oss inte missa målet med vår vandring och vår uppgift. Låt oss inte ta evigheten för självklar utan se människorna och se uppgiften. Men också se Jesus i våra liv.

TILLBAKA