ÄR JAG VÄRDIG GUDS RIKE? 2004 03 07
Text: Luk 7:36-50

Den kämpande tron är temat idag. Man kanske tänker på hur en del människor kämpar mot Gud i en kamp mot kristendomen, eller tänker man på hur vi brottas med våra tvivel på Guds existens.
Men jag tänker mer på hur Gud kämpar med oss, eller hur vi kristna kämpar med vad som är Guds vilja för oss i den här tiden.
Trons kamp kan föras av olika personer och på olika plan. Man kan kämpa mot synden i världen genom att vara ute på olika korståg, kanske i sin egen stad.
Man kan kämpa med sin egen syndfullhet. Det tror jag är den allra vanligaste kampen bland kyrkans folk. Är jag värdig Guds rike? Är jag värdig att vara ett Guds redskap? Är jag värdig de andliga nådegåvorna? De här frågorna är mycket vanliga i kyrkorna, men de finns inte alltid uppe på ytan. Vi har lärt oss att gömma undan dem någonstans i våra djup så att vi ska slippa ta itu med frågorna på allvar.
Men hur ska man förhålla sig till allt det här då? I fråga om sin egen värdighet kan man tänka på två sätt: man kan fokusera på sin egen syndfullhet eller man kan fokusera på Jesu rättfärdighet. För Jesus är vår rättfärdighet. 1 Kor 1:26-30 Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet.
Vad hade kvinnan brottats med innan hon gick in i fariséen Simons hus? Vi kan förstås bara gissa. En del frågor hon hade måste ha handlat om hennes ställning i förhållande till himmelens Gud och till Jesus, och andra frågor måste ha rört vad som skulle hända om hon objuden gick i en farisés hus. Kan du tänka dig hennes brottningskamp?
Var hon värdig Guds rike? Var hon värdig att vara ett Guds redskap i den stad som hon levde i? Var hon värdig de andliga nådegåvorna, att få tala i tungor, att få profetera och att få trösta och förmana?
Det måste ha varit ett heligt beslut som hon fattade innan hon gick in i huset till Jesus. Hon måste ha sagt till sig själv att nu får det bära eller brista - jag måste få en förändring och förvandling av mitt liv. Och Jesus sa till henne: "Dina synder är förlåtna. Din tro har hjälpt dig. Gå i frid." Jesus är vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet.
Min erfarenhet är att detta är en av de vanligaste bekymmerna som kristna har, att de inte känner sig värdiga. Det är den kamp som människor har på trons område. Det är ofta den frågan som får människor att hålla sig borta från kyrkan och borta från tron - känslan av ovärdighet, att inte duga för Guds rike. Dom har inte förstått att den känslan är den viktigaste kvalifikationen för att få gemenskap med himmelens Gud. Vi erkänner vår ovärdighet men vi fokuserar och håller fram Jesu rättfärdighet.
Fariséen Simon hade också en brottningskamp. Den gällde kvinnan som hade störtat in i hans hus, och den gällde frågan om vem Jesus är. Själv hade han placerat sig på en upphöjd plats där han kunde se ner på alla andra. Det var hans värdighet och hans rättfärdighet, en upphöjd plats, ett oklanderligt yttre. Jesus hade ofta mycket att säga om det.
När vi fokuserar på Jesu rättfärdighet i våra liv så öppnar vi för enorma krafter. Himmelriket strömmar in i oss med full kraft. Själva är vi förlåtna syndare, men Jesus är en källa i våra liv, ja, han är vårt liv. Då får allting nytt perspektiv. Allt ställs på ända och vi får en helt ny grund att stå på i vardag som söndag. "Allt är möjligt för den som tror", säger Jesus.
Utifrån det får vi leva bland andra människor i vår vardag. Vi har rättigheter och vi har skyldigheter, precis som i det världsliga demokratiska samhället. Vi har ett uppdrag.
Kvinnans liv blev förvandlat i ett nu. Simon fick antagligen fortsätta att leva utifrån sin upphöjda position och se ner på och döma andra människor. Kvinnan fick tillsammans med de andra lärjungarna börja förändra världshistorien. Ett nytt liv, ett nytt sammanhang, en ny gemenskap, ett övernaturligt liv.
Har du det? Längtar du efter det?
Det är Jesus som är din rättfärdighet.

TILLBAKA