DEN LOKALA FÖRSAMLINGENS BETYDELSE 2004 05 02
Text: Joh 14:1-12

"There is nothing like the local church". "Det finns ingenting som är som den lokala församlingen". Så har Bill Hybels, pastor i Willow Creek, Chicago, sagt.
Han menar det som Bibeln också ger uttryck för, att det finns inget vackrare och mer fantastiskt än den lokala församlingen - Kristi Brud på en specifik plats. Men församlingen är inte bra Kristi Brud, utan också Kristi kropp. Det beror på vilken bild man vill använda och vad man vill ha sagt. Men en sak är alldeles klar: kroppen följer huvudet och bruden går tillsammans med brudgummen.
Dagens tre frågor är: Vart går Kristus idag? Hur kan vi som lokal församling få tag på Guds plan med oss? Hur kan vi göra gärningar som Kristus och ännu större?
En ytterligare och helt avgörande fråga är: Om vi får svar på de tre frågorna, är vi beredda att ta konsekvenserna av det och förändra vår verksamhet så att den passar med svaren?
Hybels skriver i en av sina böcker om ett heldagsmöte med alla ledarna i församlingen. Dagordningen var noggrant förberedd och konsulter var inbjudna att tala under dagen. Efter en liten stund kom en tanke till Hybels - han beskriver tanken som en ingivelse från Anden: Glöm dagordningen. Se dig omkring i rummet. Sätt människorna i fokus istället. Hybels skickade ut konsulterna och sa: "Låt oss varva ner ett slag. Dagordningen kan vi ta senare. Hur har ni det i era egna liv?"
Ibland får vi ljus över saker och ting, men är vi beredda att ta konsekvenserna. Våra förfäder, de som grundade EFS och frikyrkligheten i Sverige, de lyssnade och lydde - de tog konsekvenserna och det blev välsignat.
Ibland gungar tillvaron ordentligt i församling och kyrka. Mycket sätts på sin spets och mycket ifrågasättas. Det blir välsignat när man drar de rätta konsekvenserna av ett sådant tillfälle, men det kan också bli en nedgång och en dödperiod om man fattar fel beslut.
Så vad är viktigast? Är det traditionen, EFS, så har vi alltid gjort - eller är det människorna som är viktigast? Måste man välja och prioritera? Inte alltid men ibland - ganska ofta faktiskt.
Lärjungen Tomas sa till Jesus: Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen? Ibland tittar vi utan att egentligen se någonting. Men öppnar vi sinnena så ser vi att den kristna identiteten ser annorlunda ut idag jämfört med t.ex. mitten på 1900-talet. Unga människor bryr sig inte om samfundsgränser längre. Det viktiga är livet med Jesus. Det viktiga är människorna. Identiteten är en riktig hjärtefråga. Kristendomen växer på de platser i världen där tron på ett markant sätt avviker från samhällsbilden i övrigt. Är det där som Jesus går idag? Jag talar inte om geografi utan om sinnelag och identitet. Vart går Kristus idag? Det verkar i alla fall som om han går på andra vägar än vad han har gjort tidigare. Jesus säger: Se, jag gör allting nytt, och han säger ... man slår inte nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, då har man kvar både vin och säckar.
Hur kan vi som lokal församling få tag på Guds plan med oss? Anfin Skaaheim, en norsk predikant på 70-talet sa i en predikan: Man kan sitta på en stol och be om att bli fylld med den helige Ande, och där kan man få sitta hela livet. Men stig upp och ta steg i tro så är Anden genast där med kraft och hjälp. Han hade en poäng med det. Vi kan aldrig resonera oss fram till vad Guds plan är. Vi måste leva och utsätta oss för risken att göra fel. Då leder Anden. Har vi en sådan kärlek till Jesus och till människorna runt omkring oss, att vi är beredda att ta risker för deras skull? Jag tror att den frågan kan hjälpa oss med svaret på vad som är Guds plan med vår lokala församling.
Hur kan vi utföra gärningar som Jesus och ännu större? Genom att tro på Jesus, enligt honom själv. Vad är det då att tro på Jesus?
Jag känner för egen del att jag har mycket att jobba med i mitt liv. Det finns mycket hos mig som jag behöver släppa taget om, mycket som hittills har varit min glädje, min stolthet och min trygghet. Jag behöver omprioritera och sätta nytt fokus. Hur är det med dig? -
Vägen till livet är rubriken för den här söndagen. Det känns lite som att det handlar om att vinna eller försvinna.
I Uppenbarelseboken kan vi läsa Herrens ord till församlingen i Efesos: Jag känner dina gärningar, din möda och din uthållighet och vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. Du är uthållig, du har tålt mycket för mitt namns skull, och du har inte tröttnat. Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör samma gärningar som förr. Annars kommer jag till dig och flyttar bort ditt lampställ, om du inte omvänder dig. Men den förtjänsten har du, att du avskyr nikolaiternas gärningar, som jag också avskyr. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis.
Herre, tack för livet som du ger! Herre, förbarma dig över oss!


TILLBAKA