DET KUSLIGA MED ATT HÖRA OCH LYDA 2004 06 06
Text: Matt 28:16-20

Vad är Gud? Du kanske tycker att det är en konstig fråga. Ska det inte vara "vem är Gud"? Men jag vill börja medjust frågan "vad är Gud". Svaret är inte självklart för moderna människor. Många tänker på Gud som ett opersonligt andeväsen, andra ser Gud som det högsta objektiva. Det stämmer med "vad". Men om jag säger att Gud är en person, då blir följdfrågan: "vem är han då"?
Gud är en person, med en personlighet, med egenskaper, med känslor och vilja. Man kan såra Gud. Många tänker nog inte på det.
I skuggan av händelserna i Knutby finns det en del reflexioner. En av dem fanns att läsa i Helsingborgs Dagblad förra söndagen. Under rubriken Kvasten, skriver Lars Westerberg "Det är lydnaden som är kuslig". Hans första poäng är just den att i Knutbyliknande sammanhang så lyder människor. Men så skriver han: "Det är lätt att säga att öppna och demokratiska församlingar är bättre än slutna och auktoritära. Men hur motiverar man det teologiskt? Gud är en och hans vilja kan inte bli föremål för omröstning."
Givetvis har Lars Westerberg rätt i det. Gud är en och hans vilja kan inte bli föremål för omröstning. Men så skriver han: Guds vilja är något objektivt. Där drar han fel slutsats, för Gud är ett subjekt - en person.
Westerberg vänder sig emot att Gud skulle vara ett slags orakel som man kan fråga allt och få svar. Men han vill inte kasta ut barnet med badvattnet, skriver han. Självklart är det just bönen och gudssvaret som ger innerlighet åt religionen. Vad skall jag med en gud till som inte hjälper mig med mina vardagliga problem? Inte blir man en Knutbymänniska (????) bara för att man får uppenbarelser från Gud och lyssnar och följer.
Så funderar Lars Westerberg på fallet Abraham och Isak. Gud talar och Abraham hör och lyder. Offra din son Isak i Moria land. Abraham hörde och lydde. Varför skulle inte Gud kunna pröva en människa på liknande sätt idag. Offra din hustru. Om den kristne då vet att Gud kommer att ingripa och stoppa mordet så är det ju inget verkligt prov. Om den kristne tänker: "Jag agerar som om jag skulle döda och räknar med att Gud stoppar mig. Och stoppar han mig inte, så dödar jag i alla fall inte, ty det är ett tecken på att jag hela tiden har misstagit mig om Guds vilja." Då är det ju inget riktigt prov och inget uppriktigt offer.
Och Westerbergs slutkläm är att "det är själva lydnanden som är kuslig, det är kusligt nog i Bibeln".
Han har några poänger här, Lars Westerberg. Ibland tänker jag att vi får bestämma oss för vad och vem Gud är. Är han ett andligt objekt, är han historiens Gud som vi kan läsa om i Gamla och Nya Testamentet, eller är han en levande och aktiv Gud som talar och agerar gentemot sin skapelse och oss människor? Säger vi att han är levande och aktiv, någon med vilja för oss, vad är då viktigare än att få reda på hans vilja?
Så uppmanas vi i Bibeln att lyssna, tro och göra.
Det kusliga för en icketroende människa som betraktar kyrkan utifrån, är ju att det finns en viss risk att Gud säger: döda, och att vi då lyder. Det är det kusliga.
Det trygga för oss som är troende är ju att vi känner Gud, i alla fall lite grand. Vi vet att det handlar om en Gud som har blivit människa i Jesus Kristus. Det är just det som så många utomstående människor missar. Vad handlar det hela om? det handlar inte om mig, det handlar om Jesus. Jesus är så tydlig med vad han vill i våra liv så vi behöver aldrig vara rädda och tycka att det är kusligt. Vi vet att den Jesus vi känner aldrig skulle befalla oss att döda en människa.
Det är bl.a. just det hos Jesus som gör att vi väljer att följa honom. Vi gör ju faktiskt det av fri vilja.
Men visst längtar vi alla efter att höra hans röst lite tydligare och visst längtar vi efter att vara lite modigare så att vi vågar följa honom vart han än vill ta oss. För Gud talar till människor varje dag. Han utmanar och kallar människor varje dag. För en del är det säkert kusligt och dåraktigt, men Paulus skriver ju att korset är en dårskap för världen, för den som inte tror.
Hur ska vi bemöta människor med en annan religion, eller människor utan religion? Visst ska vi respektera dem och förstå dem och försöka lära av dem. Det tycker nog många svenskar. Men för en del blir det kusligt när vi lyfter fram vad Jesus har sagt. Han talade inte om religionsdialog och sådant, men han sa - och det är dagens text: Matt 28:16-20
De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.

TILLBAKA