FÖRVALTARE 2004 08 08
Text: Luk 12:42-48

Vi förstår nog alla att många av de liknelser Jesus berättade, inte ska förstås bokstavligt, men att de har en poäng som ska förstås rätt, och som är viktig. Så är det i det här fallet. Vi vet att Gud inte går fram med en piska. Men förvaltarskapet är något väldigt viktigt och något som har med evigheten att göra. Det vill Jesus att vi ska förstå.
Jesus ger den här berättelsen som svar på en fråga från Petrus. Han undrar om det gäller också lärjungarna, detta att vara beredd när Människosonen kommer tillbaka på den yttersta dagen. Men man kan fokusera på den yttersta dagen och livets konsekvenser, eller man kan fokusera på den dag som idag är. Det är här och nu vi är goda eller dåliga förvaltare av det som Gud har anförtrott oss.
I fråga om förvaltarskap fins det två saker vi kan tänka på. Den ena är hur vi tar hand om det som har anförtrotts oss. Men den andra punkten handlar om att försöka se till att vi har något att förvalta - att vi utsätter oss för Guds handlande med oss - att vi inte gömmer oss utan snarare söker Guds gärningar och de förberedda gärningar som han har för oss. Ef 2:10 Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till. Det här är ingen självklarhet för de flesta kristna. Vi lever som om det var den heliga slumpen som avgjorde våra liv. Men Gud har en plan för oss, och en tanke för varje dag som vi lever.
Sommaren går mot sitt slut. De flesta av oss har haft sin semester. Hur nyttjade du din sommar och din semester? Jag hoppas att du fick vila och avkoppling. Men Gud tog inte semester från dig. Han fortsatte att vaka över dig, han fortsatte att lägga sin plan för dina dagar, han fortsatte att lägga beredda gärningar i din väg under hela juli månad, han upphörde aldrig med att tala till dig. Hur har du förvaltat allt detta Guds handlande med dig?
Många av oss kristna har väldigt lätt för att blanda ihop två saker. Vi tror ofta att detta att leva i Guds vilja och att vara utsatt för Gud, innebär arbete, plikter och bördor att bära. Så är det inte. Tvärt om! Tänk på vad Jesus sa: Matt 11:28-30 Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt. Så är Guds tanke för våra liv även när vi inte har semester.
Vågar du utsätta dig för Guds handlande med dig? Söker du Gud på det sättet, eller håller du dig undan i tron att du ska slippa ett jobbigt liv och slippa bekänna din tro? Du vet att Adam försökte att gömma sig för Gud i Edens lustgård, men det gick inte. Hade Guds ord till Adam varit annorlunda om Adam hade stigit fram och på eget initiativ bett om förlåtelse? Vem kan veta? Men nu blev det som det blev.
Du har en kallelse över ditt liv. Det är att se till att du står under Guds tilltal och under hans handlande med dig.
Den första punkten handlade om hur vi tar hand om det som Gud har anförtrott oss. Även här tänker och tror många kristna helt fel. De tror att Gud inte talar och inte handlar med dem. De ser inte Gud i sina liv och tycker därför att det inte heller finns något att förvalta, inga uppenbarelser, inga upplevelser och inga erfarenheter att dela med oss andra. Vi säger ibland att "man ser inte skogen för alla träd". Så är det ofta med det kristna livet också. Vi ser inte Gud, för vi har förutfattade meningar om hur han ser ut och vad han gör, och så blir alltsammans onödigt stort och frommare än vad vi vill och vad vi tycker passar oss. Men Gud älskar ju dig! Han vill ditt bästa, inte bara för evigheten utan också ditt bästa för idag. Han vill att du ska vara glad och trygg där du går fram, och att du delar med dig av det du har fått. För det är det bästa sättet att förvalta.
Jesus sa i dagens text att av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera. Luk 12:48
Det betyder inte att man har mindre att svara för om man har hållit sig undan. Gud anförtror oss livet i stor kärlek. Låt oss ta emot den kärleken så som Gud ger den, i fråga om dagar, i fråga om möten med människor, i fråga om helig Ande etc.
I visan går det att segla förutan vind och ro utan åror. Men i Guds rike är både vinden, Anden, och årorna nödvändiga välsignelser från Gud. Ta emot dem.
Amen.

TILLBAKA