EN VERKLIGHET SOM VI FÅR TRO PÅ 2004 11 28
Text: Luk 4:16-22

En reflexion som jag har gjort och som jag gör idag också, är att jag inte hör någon prisa Gud och häpna över de ljuvliga orden som Jesus säger. Under alla mina år som predikant har jag aldrig hört någon prisa Gud över Bibelns Ord. Inget "Halleluja", inget "tack gode Gud", inget sus som hörs. Och jag undrar faktiskt varför. Vi tjoar och kimmar vid många andra tillfällen, men aldrig över Guds Ord eller över vad Jesus säger. Det är som om vi inte riktigt tror på det vi läser och hör. Eller så vill vi inte bli berörda av Jesus, för vi känner på oss att det kommer att förändra hela livet för oss, men vi vill ingen förändring. Vi vill känna igen oss. Vi vill ha kontroll över våra liv och våra dagar. Vi vill ha koll på läget.
Sanningen om oss är att vi har inte koll på läget. En dag blir vi sjuka och hela livet förändras. En dag görs nerdragningar på jobbet och vi blir arbetslösa. En dag finner vi oss svikna av människor som vi älskar och litar på. Vi har inte koll på läget.
Det Jesus säger här i texten är ett citat från profeten Jesaja. Men det som Jesus menar är att han är rustad och villig att hjälpa oss med vad vi än behöver.
Han hade just blivit döpt i Jordan och sedan blivit frestad av Djävulen i öknen i 40 dagar. Så står det att med Andens kraft inom sig återvände Jesus till Galiléen, och ryktet om honom spred sig i hela trakten. Det måste ha varit med Jesus som det var med Mose när han kom ner från Sinai. Det lyste om han huvud, det syntes att han hade mött Gud. Man kan faktiskt se att en människa har mött Gud, precis som man ibland kan se när någon man känner har blivit förälskad. Det är något i blicken, det är något i atmosfären kring den personen. Så måste det ha varit med Jesus när han kom ut ur öknen.
Det som vi läser i dagens text, är det första som händer i Jesu offentliga tjänst. Därför blir orden från Jesaja som en slags programförklaring över vad Jesus vill göra med sin kallelse. Det speciella med den programförklaringen är att det är inte bara en önskan från Jesus. Det är inte bara som ett vallöfte som kanske hålls. Nej det är en programförklaring efter Guds rådslut, och därför gäller den, och den har evig status. Den gällde då, och den gäller här i EFS-kyrkan på Råå idag.
När vi läser de här orden eller hör dem läsas så är det ett tillfälle för oss. Kanske dom träffar oss på något sätt, talar till oss särskilt. Det är Gud som kallar. Har du känt det någon gång, att nu är det läge, nu är det dig det gäller?
När Guds Ord läses så har det alltid ett ärende. Det är alltid TILL någon. Jesus uttalade aldrig teoretiska sanningar utan han talade konkret in i människors situation. Så använder Gud sitt Ord idag också. När vi läser att Jesus säger: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet, så är det min övertygelse att de orden är till minst en person här inne.
Så vi har anledning att häpna och reagera, prisa Gud, även om vi har hört och läst orden tusen gånger.
"Advent" - "Tills Han kommer". Det här är en del av kyrkoåret och ett sätt att andligt förbereda julen. Men det är också ett tillfälle att ta orden från Jesus på allvar, att låta sig hänföras av dom och ta emot dom som ett evangelium.
Sanningen om oss är ju att vi är fattiga, vi är fångna, vi blinda och vi är förtryckta - på olika sätt. Säger vi något annat så bedrar vi oss själva.
Först när de här orden, och när Jesus, har fått möta våra behov och har fått förvandla våra liv, kan vi ge något vidare till andra människor. Man kan bara ge det man har och vi är bara kallade att ge det som vi fått av Gud.
Vi har en kallelse till människorna i vår närhet här på Råå eller var vi befinner oss till vardags. Men den kallelsen kan förverkligas först när vi själva gjort oss tillgängliga för Guds verk i oss.
Så våga tro att Jesu ord idag är till just dig. Känner du tilltalet så är det läge nu att göra något av det. Då kan vi tala om det, då kan vi be för dig - om du vill.
Advent är inte bara ljusstakar, stjärnor, mys och pepparkakor. Det är en besökelsetid. Ta vara på den. Bejaka den när den kommer till dig. Gud älskar dig.
Amen.

TILLBAKA