GUDS VÄLSIGNELSE ÄR RENA HIMMELRIKET 2005 01 30
Text: Matt 13:31-33

Den här texten handlar om hur Gud kan välsigna något som är litet och i världen anspråkslöst så att det blir till välsignelse för många, för alla människor.
Ibland stöter man på människor som hela tiden talar om hur bra dom är, vilka storverk dom gör, hur fin bil dom har osv. Det är precis som om dom har ett behov av att få synas och vara bäst hela tiden. För mig är det ett tecken på dåligt självförtroende. Det är som om dom söker bekräftelse hos andra hela tiden. Jag antar att det är en av dom konsekvenser som kommer av att det har gått snett här i världen. Vi litar inte längre på Gud och tror kanske inte ens på honom. Så känner människan sig utlämnad åt sig själv och sina egna resurser och då måste en del tala om vilka fantastiska resurser dom har.
Med Himmelriket är det precis tvärtom, säger Jesus. Han sätter det minsta i centrum. Han talar om ett senapskorn, en liten bit surdeg, en gång om att man måste bli som ett litet barn för att komma in i Himmelriket. Det som inget är i världen får en central plats hos Gud. Tänk om vi kunde lära oss att det är så! Tänk om vi kunde vara trygga med det! Det är som allra bäst när det är Jesus som syns i stället för oss. Men alla människor klarar inte det.
Det finns en kallelse och en uppgift för oss som vill vara Jesu lärjungar. Vi får vara med och förmedla himmelen till människor. Genom att vi tillhör Herren Jesus så finns Guds rike inom oss. Det riket ska komma fram så att Jesus får röra vid människorna i vår närhet.
Så berättar Jesus om en kvinna med en surdeg, dvs. en speciell degklump som användes vid bakning eftersom man inte hade jäst.
Men hur gör man då för att baka in Guds rike i världen så att alltsammans blir genomsyrat?
Det finns lite olika varianter: man kan göra som Paulus - släppa allt man har för händerna och åka världen runt och starta församlingar lite varstans. Man kan bli en sådan där superevangelist som samlar tusentals människor omkring sig och predikar och botar sjuka i Jesu namn. Man kan bli munk och viga sitt liv åt att be för världen. Men alla kan ju inte ta sådana här stora uppgifter på sig, alla kan inte bli superevangelister eller munkar. Alla har vi fått våra olika gåvor. Vad kan vi göra som inte har det stora talets gåva eller vi som skulle bli rastlösa av att sitta och be dagarna i ända? Det är här som Jesus liknar Himmelriket vid ett senapskorn eller en bit surdeg. Det är dom små sakerna, små ord här och där, en god gärning mot en främmande människa eller mot den som man egentligen inte orkar med. Vi får vara föredömen genom att själva följa det stora föredömet Jesus. Guds rike, säger Jesus, är som senapskorn det minsta av alla frön, men när det växer blir det större än alla örter och himmelens fåglar bygger bo bland dess grenar. Det som ser ut som en liten bagatell för oss kan få stora konsekvenser i en annan människas liv.
"Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat." Min son försökte leta fram hur mycket 3 mått mjöl var, och det han kom fram till var att det ligger runt 30 liter mjöl. Ni förstår att det var verkligen ett storbak, men det räckte med den lilla surdegen för att syra hela degen. Man kan säga att vi kristna är som kvinnan som har fått Himmelriket, dvs. surdegen, och ska nu arbeta in det i världen så att det kan ta sin boning i alla människor. Det som vi har fått, har vi i uppdrag att ge vidare till alla människor. Vi behöver lära oss att värdesätta det lilla och lita på att det räcker med det lilla om bara Jesus får vara stor.
Det här har lite med våra värderingar att göra och vad vi värdesätter här i världen. Det som bara är litet i sig självt blir det inte så mycket med. Därför måste en del människor få allt att verka så stort. Men det som är litet i Guds hand - det blir större än något annat.
1 Kor 1:26-31 Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. Som det står skrivet: Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.
Så lär Paulus och så levde han själv. Gud kunde också använda honom och det bär fortfarande rik frukt 2000 år senare. Våga låta Jesus vara i centrum. Våga släppa fram andra människor. Det blir du respekterad för.


TILLBAKA