GUDS MÄKTIGA VERK 2005 03 13
Text: 1 Sam 2:1-10

Jag vet någon som har varit helt fascinerad av att se en fjäril eller ett löv som föll på framför henne, och såg en högre mening och ett syfte i sådana detaljer. För mig verkade det vara en onormal övertolkning av detaljer i vardagen.
Sedan har jag mött människor som inte låter sig imponeras av någonting. Dom verkar nästan överlägsna och arroganta. Dom vet allt, kan allt och blir aldrig överrumplade. Om så himlen ramlade ner så skulle dom lugnt stå kvar.
Kan man då inte få vara imponerad av det lilla och enkla? Jo, visst! Kan man då inte få ta saker och ting för helt naturliga? Jo, visst!
Men Gud är värd sin plats och hans verk är helt enastående, både i det enkla och i det mirakulösa.
Det fantastiska med Guds verk är inte att det är spektakulärt utan att Gud, trots alla makter och allt motstånd, genomför och slutför sin plan - det han har bestämt.
Vi ska se på en berättelse nu som beskriver ett stort mirakel. Det var unikt för henne som fick vara med om undret, men det är inte unikt i historien. Faktum är att jag känner några som har varit med om precis samma sak.
Vad handlar det om? Hanna kunde inte få barn. Hennes man, Elkana, hade en hustru till som han hade barn med. Hanna blev ofta retad av den andra hustrun. Åren gick och till slut bad Hanna en bön: 1 Sam 1:10f. I sin sorg bad Hanna till Herren, och gråtande gav hon honom detta löfte: "Herre Sebaot, om du ser till din tjänarinnas nöd och vill ta dig an mig, om du inte glömmer bort mig utan skänker mig en son, då skall jag ge honom åt Herren för hela livet, och ingen rakkniv skall någonsin vidröra hans huvud."
För att göra en lång historia kort så gick hon hem och det står att Elkana kände sin hustru Hanna och Herren tänkte på henne. Så föddes Samuel som blev en av Herrens profeter.
Låt oss läsa Hannas tackbön för Herrens under: 1 Sam. 2:1-10. - -
Det som är ett stort under för en person får en annan kanske aldrig höra talas om. Men Herren bygger sitt verk bit för bit.
Det största med Gud är egentligen inte att han kan göra märkliga ting, under och mirakel. Det största är att han, som är så stor, så helig, så fruktansvärd, i sitt handlande och agerande har det lilla och oansenliga för ögonen - och det finns mycket som är litet och svagt. Det största är att han själv blir liten, som en av oss, och sätter allt på spel för vår skull.
Förresten, hur kan vi bedöma vad som är stort och vad som är litet i det Gud gör. Gud gjorde ett under år 1112 f.Kr. och en pojke föddes som blev en Herrens profet som vi kan läsa om 3000 år senare. På 1990-talet e.Kr. gör Gud ett likadant under efter en förbönsgudstjänst i en kyrka. Kanske man aldrig får läsa om det i framtiden, men vem vet? Gud för sitt verk framåt i stort och i smått.
Kan vi då lära något av detta? Ja, flera saker, jag ska nämna tre:


1. Det är inte vår sak att bedöma storheten hos en företeelse eller hos en människa. Gud ger olika, han utrustar olika och han kallar till tjänst olika. Men alltsammans är lika mycket värt.
Rom 12:3-8 I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte för höga tankar om er själva utan tänk som man bör tänka, med självbesinning, så att var och en rättar sig efter det mått av tro som Gud har tilldelat honom. Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra. Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i förhållande till vår tro, tjänandets gåva hos den som tjänar, undervisningens gåva hos den som undervisar, tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet.
Gud gör stort och han gör smått men det är hans verk och det har gudomligt värde.


2. Vi behöver vara öppna för Gud i det vardagliga. Ibland sätter vi för stor lit till konferenser, till särskilda talare osv. Det är i det vardagliga vi bäst tjänar Gud och det är där han utrustar oss med gåvor. Du har direktkontakt med himmelens Gud och tack vare Jesus så finns ingenting emellan dig och Gud.
1 Tim 4:14-16 Ta vara på den nådegåva du har, den som du fick när profetior utpekade dig och de äldstes råd lade sina händer på dig. Tänk på detta, lev i detta, så att alla ser dina framsteg. Ge akt på dig själv och din undervisning. Stå fast vid detta, ty gör du det räddar du både dig själv och dem som lyssnar på dig.
Vi har alla en nådegåva från Gud - i det lilla eller i det stora. Var öppen för Guds verk i din vardag och genom dig. Med en felaktig förväntan på det kristna livet är det lätt att missa Guds mäktiga verk.


3. Var öppen för det oväntade. Som Hanna bad i texten: 1 Sam 2:5
De som var mätta måste ta anställning för bröd, men de som led hunger hungrar inte mer. Ja, den ofruktsamma föder sju barn, men den moder som fick många barn vissnar bort.
Sådan är Gud - han gör det oväntade, ibland tvärt emot allt förnuft. Så våga tro oförnuftigt. Våga vara en dåre för Kristus i världens ögon. Dåren vinner oväntade segrar och Guds mäktiga verk fortskrider.

TILLBAKA