ATT HA EN GEMENSKAP DÄR MAN ÄLSKAR VARANDRA 2005 04 17
Text: Joh 13:34-35

På ett varuhus arbetade en 22 årig ung man som hette Kurt. Han arbetade på lagret. En dag hade han ärende till kassa 4 och där stod kassörskan Lena, 26 år. Han fick ett leende av henne och hon var mycket söt. Visserligen var hon lite äldre men han blev förälskad på en gång. Han tog reda på vad hon hette och nästa dag efter stängningsdax väntade han på henne utanför. Han frågade om han fick köra henne hem. Lena tyckte att han såg harmlös ut så hon accepterade. Väl utanför hennes hus frågade han om dom kunde ses igen, efter arbetstid. Hon sa att det var inte möjligt. Han pressade henne lite och då sa hon att hon hade två barn och hade inte råd att skaffa barnvakt. Då erbjöd Kurt sig att betala en barnvakt. Då gav hon med sig och de bestämde att träffas nästa lördag.
På lördagen ringde han på hennes dörr och när hon öppnade så sa hon att hon inte kunde gå ut med honom. Barnvakten hade ringt återbud. Men då sa Kurt att de kunde ju ta barnen med sig ut. Hon försökte förklara att det var inget bra alternativ men han pressade henne igen.
Till slut släppte Lena in Kurt för att möta barnen. Hon hade en söt äldre dotter men så hade hon en son som satt i rullstol. Han var född med Downs syndrom och han var dessutom förlamad.
Kurt sa att han fortfarande inte förstod varför de inte kunde ta barnen med sig ut. Lena var förvånad. De flesta män skulle springa långt iväg från en kvinna med två barn, särskilt om det ena var handikappat. Just så hade hennes första man och barnens pappa gjort. Den kvällen satte Kurt och Lena barnen i bilen och körde till en restaurang och sedan till en bio. När den handikappade sonen behövde något tog Kurt hand om honom. När han behövde gå på toaletten tog Kurt upp honom ur rullstolen, gick iväg med honom och kom sedan tillbaka med honom. Barnen älskade Kurt. Vid slutet av kvällen visste Lena att Kurt var mannen som hon skulle gifta sig med. Så blev det och Kurt adopterade de två barnen. Senare fick de två barn till tillsammans.
Detta var ingen beräknande kärlek. Detta var en sund självutgivande kärlek, en sådan som Jesus älskar oss med. Men vi är inte vana vid att människor ställer upp för oss av fri vilja.
En sådan kärlek är vi kallade till i församlingen.
Vad ger Bibeln för anledningar att älska varandra i församlingen? Jag ska visa sju anledningar.
1. Att älska varandra reflekterar Kristus, Joh 13:34-35.
2. Att älska varandra är att uppfylla lagen, Rom 13:8-9
3. Att älska varandra är en följd av frälsningen, 1 Petr 1:22
4. Att älska varandra är ett bevis på kristen tro, 1 Joh 3:10
5. Att älska varandra är en befallning, 1 Joh 3:23
6. Att älska varandra är ett gensvar på Guds kärlek, 1 Joh 4:7-11
7. Att älska varandra visar på Guds existens, 1 Joh 4:12

Om församlingen i Rom sa man: "Se, hur de älskar varandra". man höll ihop mot en ond värld, delade livet och lärde sig kärlek i praktiken.
Det finns en mall för kärleken, hur den ska se ut. "Såsom jag har älskat er ska ni också älska varandra." Hur älskade Jesus oss?
En kärleksfull handling bekräftar våra ord om tro och kärlek. Men man behöver höra orden också.
Exempel: Hustrun säger: "Du säger aldrig att du älskat mig." Mannen: "Men det sa jag ju när vi gifte oss, och blir det någon förändring så säger jag till."
Det räcker inte med handling och det räcker inte med ord. Kärleken innehåller ord och handling. Evangelisation innehåller både ord och handling. Apg 14:3
Kärleken handlar också om överlåtelse till varandra, en lojalitet i gemenskapen. En EFS-förening kan träda tillbaka och en familj kan framträda istället. Man tillhör en familj och där är kärleken grundmurad med blodsband - med Jesu blod.
Många människor saknar en familj. En kristen gemenskap kan vara familj för sådana människor. En sådan familj är inte organiserad fram, den växer fram där människor älskar varandra, ger sig själva till varandra i en fullkomlig lojalitet.
Sådana band kan ingen slita sönder.

TILLBAKA