ATT ÖVERLEVA ELLER ÖVERFLÖDA 2005 08 07
Text: Psaltaren 143

De sista åren har det gått många s.k. reality-shows på TV. Jag tänker t.ex. på programmet Robinson som har gått ett antal säsonger. Svenska folket har suttit bänkat vid TV:n och sett hur människor har lidit på en öde ö och kämpat för att överleva. Man skulle kunna tro att det är det som livet går ut på - att överleva.
En del människor är liksom nöjda med att överleva. Man arbetar för brödfödan, man äter för att kroppen behöver mat osv. Men man kan ju också arbeta för att göra nytta i världen och man kan äta för att det är gott.
Poängen med livet är inte att överleva - det är att överflöda. Inte att brännas ut, bli förbrukad - men bli använd, brukad.
Låt oss se hur kung David tänkte och hur han bad till sin Gud. Vi förstår av hela Psaltaren att David talade med Gud om allt. Där fanns inga hemligheter och där fanns inga egna revir. han delade allt med Gud. Man kan säga att han levde i Gud - precis som vi kan få göra genom Kristus.
Vi läser psalm 143 i Psaltaren.
David beskriver precis vad han känner. Han beskriver sitt livs omständigheter, hur han på olika sätt får kämpa med överlevnaden. Vi förstår att han talar om sitt samvete, om sina fiender och om sitt sviktande mod. Här finns mycket kamp i Davids ord.
Men så mitt i bönen börjar han att tänka på Gud och betrakta Gud. Han ser vad Gud har gjort och han får liksom syn på Gud.
Då sträcker han sig mot Gud - även bokstavligen - han sträcker sina händer mot Gud. Och han öppnar sig helt. Gud är den stora tryggheten för honom.
När David har fått syn på Gud i sin bön så börjar bönen förändras. Nu är det inte längre "hör min bön" eller lyssna till mitt rop", nu ber han "visa mig den väg jag skall gå" och "lär mig att göra din vilja".
Det handlar inte längre så mycket om omständigheterna och vad människor utsätter honom för utan om vad Gud kan göra i hans liv och genom honom. Tanken har gått från att överleva till att överflöda.
Vad är det att överflöda? Det är väldigt enkelt förklarat. När ett glas är fullt och man fortsätter att hälla i så flödar det över och det blir vått runt omkring. Guds välsignelse och Guds kärlek kan flöda över från våra liv. Den kallelsen har vi alla, att vara bärare av Guds välsignelser och hans kärlek på ett sådant sätt att det flödar över. Vi ska alltså aldrig bli så stolta att vi slutar ta emot från Gud. Gör vi det så slutar det också att flöda över. Och vi får börja kämpa för den egna överlevnaden igen.
Som parentes kan jag nämna en tanke som jag har: är det likadant med vår församlingsgemenskap? Vi blir färre och äldre. Det vore förödande om vi fastnade i termer av att överleva som gemenskap i stället för att se vår kallelse att flöda över med sådant som Gud vill ge människorna runt omkring oss. Vår stora fråga får aldrig vara: "hur ska vi göra för att bli fler i kyrkan?". Frågan måste vara: " vad kan vi göra för att människorna runt omkring oss ska finna en tro på Jesus?"
Du kanske tycker att det är samma sak, men det är skillnad i vad vi fokuserar på. Att överleva eller överflöda.
Hur tänker du om dig själv? Vill du bara överleva eller vill du också överflöda? Ett överflödande liv är spännande att leva. Man får se Gud göra många fantastiska saker i vardagen. Det kan handla om både stora och små saker. Det viktiga är hur vi fokuserar i vår vardag, hur vi väljer att tolka livet och var vi hämtar det vi behöver i livet.
Jag tror att vi behöver påminna varandra ofta att Gud är en hela livets Gud. Han bryr sig om din vardag. Han bryr sig om din mat och dina kläder, men samtidigt bryr han sig om hur du ger vidare.
Jesus sa: " Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra." Joh 13:34
För oss måste det handla om att ge mer än vi har. Det måste handla om att leva av det Gud ger och ge vidare. Bara så kan vi älska som Jesus.
Om du har sett Robinson, har du tänkt på hur mycket det har handlat om att själv överleva och vinna på bekostnad av de andra? Skulle det gå att göra ett program som gick ut på att hjälpa andra så mycket som möjligt så att dom vann? Hur skulle det kännas att hjälpa någon annan fram till en seger? Det verkar vara tvärt emot tanken med en tävling, eller hur. Många tror att livet är en tävling.
Men livet är hos Gud och av Gud och till Gud. Det förstår bara den som har upplevt det. Bara den som har dött och uppstått med Kristus kan på djupet förstå tanken med det överflödande livet där du är viktigare än jag och det känns bra på alla sätt.

TILLBAKA