GRUNDEN FÖR KRISTEN ENHET 2005 08 28
Joh 11:49-52
För ca 11 år sedan satt Kent Härstedt i en livräddningsbåt tillsammans med några andra. En av dem heter Sara Hedrenius, och vi minns säkert de bådas strapatser och kamp för livet. De satt bokstavligen "i samma båt", dvs. de delade helt och fullt en situation som var så central och viktig just då att den överskuggade allt annat. Jag antar att ni alla förstår att det handlar om när MS Estonia sjönk den 28 september 1994.
Den stunden var det inte viktigt vilken ålder man hade, hur kläderna såg ut eller vilken utbildning man hade. Allt fokus var riktat mot frågan om överlevnad. Kent och Sara och de andra satt "i samma båt".
I samma perspektiv hamnade de "i samma båt" när de blev räddade.
Kol 1:13-14 Han har räddat oss ur mörkrets välde och fört oss in i sin älskade sons rike, och genom Sonen har vi friköpts och fått förlåtelse för våra synder.
1 Pet 2:9 Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.
Så är det att ha blivit en kristen, så är det med kristen enhet. Vi har något gemensamt som är så centralt och viktigt för vår existens och som aldrig går att bortförklara eller ta bort. Vi är märkta med samma Kristusmärke för all evighet och tillhör samma hjord.
Så enheten finns där som en grund för vår existens som nya människor. Det är därför som Paulus uttrycker sig som han gör i Efesierbrevet 4: Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten.
Egentligen behöver vi inte ens bevara enheten för den går inte att ta bort. Det Paulus menar är att vi behöver bevara uttrycken för enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.
Vilka är det då som sitter i samma båt som oss, vilka är vi ett med? Förra veckan visade jag en artikel om Agne Nordlanders utspel där han säger sig vara mycket kritisk till ärkebiskopen och ser honom vara en stor fara för kyrkan. Sitter Agne och KG Hammar i samma båt? Många kristna har starka negativa åsikter om Ulf Ekman i Uppsala. Sitter vi i samma båt som honom?
Ja, poängen är ju just den att vi sitter i samma båt oavsett person, åsikt, hudfärg etc. Det vi delar är att Jesus har gjort något för oss. Han har räddat oss ur mörkrets välde och fört oss in i sin älskade sons rike, och genom Sonen har vi friköpts och fått förlåtelse för våra synder.
Men betyder då det här att vi måste acceptera varandra oavsett vad människor står för och hur de beter sig? Man kan likna den kristna gemenskapen vid ett äktenskap. Är man gift så är det ju för livet. Så är det upp till både mannen och kvinnan att i ömsesidigt förtroende vårda gemenskapen och leva som man bör. Ett äktenskap kan aldrig fungera om det som ligger främst är att hitta fel hos den andre. Men vi vet också att det finns inga konfliktfria äktenskap. Så är det också med kristen gemenskap. Man kan, precis som i ett äktenskap, inte hålla på och sopa saker under mattan ett helt liv. Då kvävs vi. Nu är det ju inte bara två parter, varken i ett kristet äktenskap eller i en kristen gemenskap. Jesus är ju också där och vi får räkna med honom i relationen, att han lägger tillrätta och visar rätt väg genom snårskogen. Det är ju han som gör gemenskapen till en kristen gemenskap och äktenskapet till ett kristet äktenskap, att han får vara en tredje part - eller en första.
Har då allt detta några konsekvenser för oss? Ja, det borde i alla fall ha det. Mer än en gång är vi i Bibeln uppmanade att älska varandra som syskon. Matt 5:22 Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld. 1 Joh 2:9-10 Den som säger sig vara i ljuset men hatar sin broder är ännu kvar i mörkret. Den som älskar sin broder förblir i ljuset och har ingenting inom sig som leder till fall. Joh 13:34 Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.
Det ligger en stor välsignelse i att vi ser på kristen enhet på det här sättet - och att vi lever efter det.
Det kan finnas mycket som skiljer oss kristna åt. Vi tillhör kanske olika samfund med olika traditioner. Vi tillhör kanske olika åldersgrupper med olika traditioner. Vi tillhör kanske olika familjer med olika traditioner. Egentligen tänker nog ingen som jag.
Men så kan det få vara. Vi får aldrig ihop våra liv med varandra när vi börjar jämföra. Däremot, när vi börjar i vad Jesus har gjort för oss och inser att vi sitter i samma båt i en mörk och farlig värld, då är det plötsligt mycket som förenar oss. Då finns det mycket att arbeta med och då är det naturligt att vi älskar varandra i praktisk handling, dels för att överleva i den här världen och dels för att kunna rädda fler till båten.
Kristus är den som både skiljer och förenar. Han säger det själv: Luk 12:51-53 Tror ni jag är här för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag, men splittring! Ty där fem bor i ett hus skall de i fortsättningen leva splittrade, tre mot två och två mot tre, far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor.
Det här betyder inte att de har blivit ovänner. Det betyder att de har olika grunder för in existens och de lyder under olika herrar.
Så se över ditt liv, dina åsikter och hur du uttrycker dig om andra. När det gäller den kristna enheten är det bara ett ord mellan förbannelsen och välsignelsen. Alla kristna sitter i samma båt.


TILLBAKA